Det var någon liten pojke vid namn Arvid med pipig röst som ringde och trackade oss någon dag förra veckan. Efter att ha ringt tre gånger, så ringde telefonen igen. Jag blev helt galen och slet luren från min pappa.

Jag: Hallå? Vad äre du vill?!
Arvid: (ganska upprörd) Ni har ringt till mig står det!
Jag: Men vi har inte ringt dig! Det är förfan fjärde gånger du ringer och säger det nu, är du helt dum i huvudet eller?!
Arvid: Men ni har ringt mig!!
Jag: MEN SLUTA BUSRING FÖR I HELVETE, DET ÄR SÅ JÄVLA OMOGET!
Arvid: ...
Jag: ? KLICK

När jag tänker efter.. tänk om det var en liten unge som inte tyckte att han gick något ordentligt svar på frågan han ställde, av de andra i familjen som pratade med honom. Så kommer jag där och skriker honom rakt i örat, Fyfan va elak jag är.. Fast samtidigt så lät det lite hackigt på något vis, som om det var någon som satt och spelade upp redan inspelade röster.
Kommer nog aldrig att få svar på den frågan, men Arvid är föralltid en välkänd person hemma hos oss.