Min far är lite av en sköld som har svårt att visa känslor, och ska alltid förneka allting. Men vi har äntligen kommit på hans svaghet, snor. Minen han fick när jag berättade om när jag hade snor i pannan en gång utan att veta det, är fan helt obeskrivlig. Mördarblick, spyminer med munnen full av mat och en hand som viftar "GÅ!".

Hahahha. Fint sådär på farsdag och allt.
Nu ska jag plugga teori, hej!