Såhär när tiden sakta tickar ned,
har jag förstått att mitt liv är kalas.
Har äntligen slutat snorat och kommit iväg till gymmet.
Mina vänner är underbara.
Kramarna blir allt mer känslosamma.

Och jag har helt plötsligt börjat bli nervös.
Tre veckor kvar!
Med handen på hjärtat så längtar jag med lite förakt just nu, hur ska detta gå?