Åh, jag vet inte hur mycket jag har gråtit idag på grund av all ilska. Jag ska alltid gråta efter jag har pratat eller varit hos en läkare, för jag får aldrig som jag vill.
Idag åkte jag till min husläkare med knät, han tittade och kände på det som så många innan honom också har gjort. "Nej men det där är ju inte speciellt svullet, det där behöver inte tömmas. Du kan få inflammationshämmande, har du ätit det förut?" "JA OCH DET HAR INTE HJÄLPT" Slutade med att jag fick ta lite prover och sen gå hem. När han ringde några timmar senare var tydligen värdena helt normala och jag skulle få recept på starkare inflammationshämmande för det kanske kunde hjälpa.

Vad svarar man då? I oktober förra året fick jag precis som nu en kur inflammationshämmande när mitt knä svällde, och 10 dagar senare var svullnaden tillbaka. Då tappade de knät på 45 jävla ml och jag gick därifrån i hopp om att det äntligen skulle bli bättre. Ytterligare 10 dagar senare var svullnaden tillbaka IGEN och det var först då jag fick kortison insprutat efter tömningen, och då la sig inflammationen. Även när knät svällde år 2007 fick jag kortison och svullnaden la sig på direkten. De har klart och tydligt sagt till mig att jag ska komma tillbaka och tömma+kortison när jag får besvären igen, för de visste att det skulle komma tillbaka. Skiten med det hela är att den avdelningen heter BARNreumatologen och där får jag inte gå längre, det var därför jag fick lov att gå genom husläkaren den här gången. Och så blir det såhär. Han lyssnade inte ens på mig, det var som om jag inte visste någonting. Men den här gången är det faktiskt jag som vet bäst.

Och jag vet att de här tabletterna inte kommer ta bort inflammationen, och det suger så jävla hårt för nu kan jag inte boka om min uppkörning pga att jag inte vet när jag är bra igen.

Dessutom har en sjuksköterska stuckit sönder min arm så jag kan knappt röra den.
TROR JAG BYTER HUSLÄKARE