Då var vraket tillbaka.
En hel dag i sängen,  som är fylld av papper, böcker, pennor och hörlurar av alla dess slag.
Mjukisbyxor och sovtröja där spår från frukosten är lämnade.
Dunkande huvud och slitet ansikte.
Sex and the city för att dröma sig bort ett tag.
Ångest åt alla håll som går.
En hel burk med kärleksmums.
Ett knä som är dubbelt så stort som dess tvilling,
och hindrar mig från allt jag kan få upp i huvudet just nu.
Winnerbäck i lurarna och ett försök till att skriva dikter,
känslomässiga sådana under genren Lycka för mig.
Sånna man behöver en dag som denna.

Ännu en dag som handikappad
Jag dör, ärligt.
Står inte ut en minut till.