Somnade först klockan sex imorse.
Den här jävla förkylningen är inte att leka med ASSÅ,
tror kroppen försöker visa vart skåpet ska stå.
Kraxar på som en kråka i samband med rinnig näsa,
hostattacker och en halssmärta som heter duga.

Folk runtomkring mig droppar av en för en, med
riktning mot deras hemstäder. Alla lika söndergråtna
och chockade. För några månader sen stod vi här
och var främmande för varandra. Idag kan vi inte
tänka oss ett liv utan varandra.