DÅ var jag återställd efter bakfylla och seriösa sömnproblem.

 

 

"lite snö har aldrig dödat någon" skulle jag typ sagt om jag vore dum i huvet.

Eftersom jag inte hade ställt klockan för att hinna GÅ till jobbet denna morgon,

var jag med om en otroligt traumatisk upplevelse på cykeln istället.

Rex ville inte ta sig framåt i snömassorna så vi fick pölsa istället.

I motvind. Med snö i ögonen och svordomar överallt.

 

MEN nu ska jag sluta upp med tantfasonerna och gnälla.

Det vakas träning, långt varmbad och pepparkaksdeg-bak denna afton.

"Ni kan väl låta bli att äta upp all deg i år så vi får några pepparkakor" önskar mamma.

Men jag säger som såhär; Önska kan man alltid!