Det har varit lite torka på den här fronten den senaste tiden, och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det. Vi gör saker hela tiden här uppe, så jag får lite ångest över hur dålig jag är på att höra av mig till alla där hemma. Man hinner liksom inte längta hem.

Inatt klockan tolv trillade lönen in på kontot och förfesten igår ska vi inte ens snacka om. Till en början satt alla lugnt runt vardagsrumsbordet och körde "jag har aldrig", för att några timmar senare slå i skåpsluckor, hänga i lamporna, stå på stolar och skrika med i musiken, sitta på varandras axlar och slå hårt i taket, krypa ner i tvättmaskinen, tända tomtebloss, kasta glas genom fönstret.

Två roliga kommentarer jag hört det senaste dygnet:

"Vemfan slog Johan i magen och vart var vi andra? Hade donkengänget varit i närheten hade vi ju lätt gått ihop och hetsat "VI SKA WASTA DIG DIN JÄVEL!" (Waste kallas den mat på donken som är gammal och slängs)

"I stopped believing in god when i found out it's just dog spelled backwards"
- Asså simon, du förstörde just min världsbild.

Nu ska jag fortsätta leva i min lyckliga bubbla, vi hörs snart igen!