At least, the memories will never disappear

Idag är det tre år sen min farbror gick bort i lungcancer.
Det känns konstigt att tiden har gått så fort,
men jag har hunnit inse att jag aldrig kommer kunna släppa klumpen i magen över att livet är så orättvist ibland.
Vila i frid

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0