Ikväll fick en gäst epilepsianfall ute i matsalen och jag sprang som en liten mormor

fram och tillbaka "SÄKRA ATT NI INTE BEHÖVER NÅGOT?????"

Hon hade alltså sällskap så läget var under kontroll.

Såhär i efterhand slog det mig att jag fan inte vet hur man ska gå till väga med en

person i en sån situation. Med tanke på att jag förra året när Maria svimmade ihop

i mitt kök sprang till telefonen och skrek till 112 att hon höll på att dö, har jag nog

lite att lära. Tur nog lever ju Maria idag, men vem vet vad som händer nästa gång.

 

Med andra ord tänkte jag avsluta dagen med att googla mig fram till detta.

Kan andra rädda mig, vill jag ju också kunna rädda dem, menar jag.