Ena stunden blir gästerna lite smått skrämda för jag är så överglad/energisk,

och andra stunden grinar jag för jag är så irriterad. Och sedan grinar jag igen

när jag ser att pappa har köpt hem kanelbullar med rosa strössel på.

 

Jo man tackar ja.

Vore välle lite konstigt annars, efter snart 2 månader på antibiotika.

Kul att jag gick runt med pizzahy i nästan 1,5 år utan att

fatta att det var min ledmedicin som var boven i dramat.

Men det behöver vi ju inte tänka på längreeeee!

 

Vi ska kolla på serier och DRÖMMA OSS BORT