Bussresan tog sån helvetes lång tid.

Kändes som vi åkte jorden runt och sen tillbaka igen.

Dock var chauffören så jävla snygg att jag ville fråga om han inte skulle ta och hänga med mig till Oslo.

Fördrev tiden med att kika på Brave och äta nötter, tackar mig själv för att ha förberett detta.

 

Väl i Oslo tog jag ut pengar, fyllde på resekortet och letade upp spårisen jag skulle åka.

Den tog också en evighet......och min packning? Alltså. Jag tyckte jag hade packat smart.

Men det kändes som jag hade släpat med mig fem människor i väskan. HerreGUD.

Med hjälp av höstens alla styrkepass och en karta jag skrivit ut innan hittade jag till sist rätt hus.

 

Här bor en svensk tjej som är född 91, har bott i Västerås(vad är oddsen??) som är jättetrevlig.

Det är en otroligt mysig källarlägenhet som har allt. Utom en kaffebryggare. Paniken som uppstår.

Men just nu kompenserar diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare, trådlöst nätverk, öppen spis och
bekväm säng upp det. Och hyran är jättelåg och jag fick veta att man kan åka tåget istället till stan på 5 min(!)

Lyckan som uppstår, JA.

 

Nästan så jag skulle be om skriftligt tack för denna uppdatering,

Jag. är så. trött....