Har haft en minikris här några veckor:

"ALLTSÅ HÄR GÅR JAG OCH JOBBAR DAG OCH NATT, NÄR DET ÄR SOMMAR OCH FINT VÄDER, VAAAAAAAARFÖR? DET FINNS SÅ MYCKET ANNAT KUL JAG VILL GÖRA JUST NU, VAD SKA JAG ENS MED DENNA FÖRMÖGENHET TILL?" osv............

 

Men nu har jag nog bara tagit ett djupt andetag.

Sommaren är ju snart förbi och så även dessa spralliga känslor.

Dock har jag insett att sommaren i norden är alldeles för kort för att jobba bort,

och känner därför att nästa blir helt i kontrast.