Jag skäms

 
Allting gick så otroligt enkelt idag, att jag skäms lite över inställningen jag hade innan.
Gick till läkarcentret imorse och fick snabbt tid hos en ledspecialist senare under dagen.
Väl där tog det inte lång tid tills nålen var på sin plats och rören vad fyllda av vätska.
Ett tag tyckte jag att det nästan gick för enkelt, då de behandlade mig utan någon vidare efterforskning.
Men jag tycker nog snarare man kan ställa sig frågan vad min inställning och förväntan grundar sig i? 
Och helt plötsligt föll alla bitar på plats. Jag emigrerar. Nu.
 
I Sverige ligger "mitt fall" vilande just nu, jag hör av mig när jag behöver tömma osv, och de tycker vi kan se vad framtiden visar. Den här läkaren tyckte dock att vi ska efterforska mer. Först blev jag lite irriterad över att hon la sig i bestämmelser jag har med kliniken hemma i Sverige, men så insåg jag väl att jag inte har något att förlora. Jag går ständigt runt med en liten mängd vätska i knäna, och det sliter ut lederna.
Vi får se vad detta leder till, men just nu känns det skönt med folk som engagerar sig.
 
Bondar med sängen iallfall torsdag ut, då jag inte får stödja på benet.
Så, nu sitter jag här med mitt sjuintyg(betalt!) och tänkte bara göra det bästa utav saken.
Bygga koja i sängen, titta på tomvis av serier, plugga högskoleprov och dricka litervis milkshake.
Det handlar om inställningen, right?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0