Hello mates!

 

Börja inte storgråta nu, men jag är sjukskriven igen. ons-lör. Känns förjävligt.

Eller, det kändes förjävligt i tisdags när jag upptäckte denna påbörjade expansion av knä numer två.

Men jag kände inga valmöjligheter när australien närmar sig, det var bara att halta till tbanan onsdag morgon, betala 315nok till för att denna osympatiska läkare som skulle "hämta assistans", och lämnade mig förlossningsflåsande med sprutan kvar i knät*titta inte ner*. För att sedan tacka nej till sjuktaxi för ytterligare 150nok *svensken*, halta tillbaka till tbanan och sedan gå hem och äta tillbudsglass från Rimi för 15nok/paketet.

 

Hade det inte varit för att den andra läkaren senast sa att "jag förmodligen har en barnreumatism eftersom det bara sitter på en led, som ofta växer bort med åren" hade jag här och nu haft en livskris. Dock tvingade jag dem att ta blodprover för att se om jag har någon infektion i kroppen som orsakar detta, jag fick ju trotts allt en redig förkylning nu samma dag. Men mest tror jag på att kroppen säger ifrån. Så mycket och tungt som jag har jobbat det här året, jag är förvånad att jag ens lever ibland. Dock skrämmer det mig att jag kanske måste tänka efter lite innan jag väljer framtidsyrke.