Här logger hon va.

Lite smått förtvivlad idag.

Första repliken imorse var "Jag börjar om 6 minuter".

Därefter skulle jag ringa upp jobbet men fick mest bara fram rossel.

 

Känner att jag inte riktigt är på banan just nu.

 

På båda jobben är jag under uppläringsfas och springer mest runt och virrar.

På vapiano är jag ny i köket sedan två veckor tillbaka och har denna vecka varit köksanvarig och förväntas har koll på allting. På donken håller jag numera skift och är personen som drar i trådarna så att allting ska fungera. 

 

Jag älskar verkligen att lära mig nya saker och känna att man utvecklas som person, men just denna förvirrade tid då man känner att man vill göra så mycket man inte kan än, blir jag inte sams med. Vet ju att man efteråt ser det som något positivt, meeeeeeeeeeeen vafan.

 

På lördag kommer min älskade lillasyster hit och det gör mig så glad ♥

 

 

Har haft en minikris här några veckor:

"ALLTSÅ HÄR GÅR JAG OCH JOBBAR DAG OCH NATT, NÄR DET ÄR SOMMAR OCH FINT VÄDER, VAAAAAAAARFÖR? DET FINNS SÅ MYCKET ANNAT KUL JAG VILL GÖRA JUST NU, VAD SKA JAG ENS MED DENNA FÖRMÖGENHET TILL?" osv............

 

Men nu har jag nog bara tagit ett djupt andetag.

Sommaren är ju snart förbi och så även dessa spralliga känslor.

Dock har jag insett att sommaren i norden är alldeles för kort för att jobba bort,

och känner därför att nästa blir helt i kontrast.