Glad ändå, tror jag
Hello mates!
Börja inte storgråta nu, men jag är sjukskriven igen. ons-lör. Känns förjävligt.
Eller, det kändes förjävligt i tisdags när jag upptäckte denna påbörjade expansion av knä numer två.
Men jag kände inga valmöjligheter när australien närmar sig, det var bara att halta till tbanan onsdag morgon, betala 315nok till för att denna osympatiska läkare som skulle "hämta assistans", och lämnade mig förlossningsflåsande med sprutan kvar i knät*titta inte ner*. För att sedan tacka nej till sjuktaxi för ytterligare 150nok *svensken*, halta tillbaka till tbanan och sedan gå hem och äta tillbudsglass från Rimi för 15nok/paketet.
Hade det inte varit för att den andra läkaren senast sa att "jag förmodligen har en barnreumatism eftersom det bara sitter på en led, som ofta växer bort med åren" hade jag här och nu haft en livskris. Dock tvingade jag dem att ta blodprover för att se om jag har någon infektion i kroppen som orsakar detta, jag fick ju trotts allt en redig förkylning nu samma dag. Men mest tror jag på att kroppen säger ifrån. Så mycket och tungt som jag har jobbat det här året, jag är förvånad att jag ens lever ibland. Dock skrämmer det mig att jag kanske måste tänka efter lite innan jag väljer framtidsyrke.
Trodde förövrigt att jag skulle svimma när de tog blodproverna. De hade stuckit knä, jag hade skadat fingret på bilden här ovan dagen innan och blött i 4 timmar och så hade jag mens. Men HÄHÄ ikke skjedde de DA, man är väl kvinna!
På tal om mens funderade jag lite på det här med mensvärk för någon dag sen. Vad är det egentligen som GÖR SÅ ONT?! Är det små nålar i blodet eller? Johanna bröt funderingen med ett kort "livmoderkrampar" tack.
Annars de här dagarna har jag hällt en hel kaffekopp över mig under morgonmyset i soffan, tittat på lyxfällan och diskuterat ekonomi med andra förkylda jenten här hemma, snytit mig i massor, lagat otroligt god mat, tittat på lägenheter och längtat framåt i tiden *när allt kommer vara så perfekt*, insett att det heter REPSILS i norge och inte strepsils, skrattat åt detta: http://www.jibjab.com/view/ZwQVsHIfRzyQAnzzQ9IAaA?mt=1 , fixat massor inför resan, haft tjejerna som tar över vårt rum här på kaffe och lyssnat på adamsrays helt fantastiska nya platta.
Kvar att göra är: skriva klart cv på engelska, klicka hem lite kläder från h&m och packa färdigt halva flyttlasset som går i helgen. Sedan är det fit for fight söndag igen!
Såhär efter midnatt kan man inte låta bli att avslutningsvis le en aning åt detta:
★
Byt till eko!
Sånt här gör mig så fruktansvärt äcklad. Jag får ont i varje liten förgiftad cell i kroppen.
Kanske skulle man skaffa sig en bondgård och ba leva eko i alla sina daaaaar!
Det här med att vara sjukskriven
Är inne på min fjärde dag hemma, och jag håller på att GÅ NUTS.
Idag blev Agnes så irriterad på min överskottsenergi att hon i panik vrålade:
"ALLTSÅ VIRRE, hade du varit arbetslös hade jag lätt hoppat från fönstret där!"
Jag har alltså inte haft "du har inga måsten"-tid sedan mars månad då jag tömde knät sist.
Det blir lite av en kontrast. Men skönt har det varit.
Jag har:
sett en halv säsong SOA
en och en halv Newgirl, (OBS! rekommenderas)
ätit typ varannan timma, tur att jag mest har haft bra mat hemma.
pratat alla i kollektivet döva
skrattat hysteriskt åt newgirl
matat min tamagotchi i appen "my boo"
drömt mig bort till australien
bakat kladdkaka i kastrull
fått panik och tvättat allt jag äger
haft en låt i huvudet ETT DYGN, men inte hittat den.
övat på att låta som en fågel, riktigt högt
facerapat johanna
skrattat hela dagen åt min facerape
TACK GUD FÖR ATT JAG SKA JOBBA IMORGON
Nov. 02, 2013
Fredag
Hej kåmpisar
(som förövrigt måste vara mitt mest använda uttryck i oktober månad)
Här sitter jag med morgonkaffet och väntar på att läkaren ska ringa mig.
(morgonkaffet är förövrigt kanske dagens höjdis, ojojojoj vad gott det är)
Knät svällde ju redan förra veckan, men det verkar som att helgens lyckokänslor stillade svulladen.
Nu är det tillbaka. Igår haltade jag runt på donken och kände mig som en riktig tant.
Så idag är jag sjukanmäld och har väntat i över 3h på att läkaren ska ringa mig opp och ge mig dödsdomen.
Nääärå, det här med knät försöker jag få en bättre inställning till. Jag kan ju faktiskt inte göra något åt det, och enda sättet det blir bra på är att få spruta och vila ett par dagar. Sjukintyg ger betalt och jag har tid att bara ta det lugnt och vila upp mig.
