I söndags när jag hade min lediga dag satt jag och surfade. Tills touchpaden slutade fungera.

Visst att livet utan telefon fungerar nu ett par dagar men utan dator också???? Och så insåg jag hur jävla beroende jag är av dessa tekniska grejer. Vardagen känns liksom halv utan telefon och dator?

Men sen såg Johanna att jag bara stängt av touchpaden, HAHAH. Kul med livskris på några minuter osv.

 

Annars fortsätter livet i samma riktning. Knät har svällt igen och idag dunkar huvudet i takt med regnets smatter i gatan.

 

 

bild saknas. webbkameran vill inte fungera idag. skräll. har ju inget annat att fota med. jo, min rullkamera på min uppfällbara samsung som har glapp i batteriet. :)))))

Har tänkt men inte VELAT skriva på ett tag. Det skulle varit sån kontrast mot förra inläggets rubrik.

Har fyllt 21 och haft en otroligt underbar födelsedag, fram till det att min telefon försvann. 

Jag vet inte om det är frustationen över allting som gjort att jag varit helt off efter det. 

 

Men ändå vet jag ju i bakhuvudet att jag har letat genom hela huset tusen gånger om, den ligger inte här. 

Den finns inte hos polisen och de som var här säger att de inte har tagit den. Vad gör man?

 

 

Hög på lyckan av allt kul som väntar just nu. 

Fast helt plötsligt känns det som att tiden går för fort,

det kommer kännas jobbigt att lämna mitt älskade Oslo, alla fina kollegor och inte minst världens bästa kollektiv.