Fick en fin lön och kunde inte hålla mig från att beställa ännu en primer:

Dags för gympass och sista upplärningspasset på vappis, 

imorgon åker jag hem!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11

Alright, here we go.

 

Utan några speciella mål och tankar, dock.

Mest för att samla allting på ett ställe då det känns som

det är på en lite annan nivå än mina "vanliga" inlägg här i bloggen.

 

 

 

Inspirerande? Ångestframkallande? Peppande?

Vad bör jag skriva om? VAD ÄR INTRESSANT?

Bättre bilder även här kommer dock med nya telefonen!

Har under min uppväxt fått höra hur hemska ungdomar är.

Att de inte bryr sig om andra än sig själva och att framtidens samhälle kommer rasa samman.

Mvh min mormor typ.

 

Jag förstår på ett plan, då "allt är upp till individen"-tänket osv är hur många tänker idag.

MEN, varje dag på jobbet är jag med om dessa människor som:

-Alltid ska ha kvitto eftersom de förväntar sig att de blivit lurade.

-Inte bryr sig ett dugg om kön som ringlar sig lång när de står och skramlar ihop sina mynt.

-Granskar hyllorna och letar efter prisfel.

-Ställer gärna sin vagn mitt i vägen och stannar upp allt runt dem.

(om man självklart inte räknar in de med fysiska komplikationer)

 

Kort och gott, negativa egoistiska konservativa besserwissrar.

 

Dock träffar jag varje dag OTROLIGT trevliga äldre människor som inte har någon av dessa egenskaper.

Vaknade häromdagen av ett sms.

Min nya telefon är levererad och klar för uthämtning.

Dock har jag plötsligt vant mig vid livet med djävulen.

JO, den dör. JÄMT.

Jag kan maximalt använda spotify för att behålla den levande.

Så fort jag startar kamera ex. dör den.

Så fort ett program behöver uppdateras dör den.

Dör och kan inte användas fören den den har fått lite ström.

 

Om jag efter jobbet startar musiken innan jag hoppar på t-banan,

dör den så fort vi åker in i tunneln. Alltid.

Men väntar jag och startar musiken efter första hållplatsen kan jag lyssna hela vägen hem.

 

Häromveckan på gymmet fick den spel, bytte låt och ringde Louise så fort jag stoppade

ner den i träningsarmbandet. Kändes som jag hade att göra med ett barn,

"MEN NEJ VI SKA INTE RINGA LOUISE NU, OCH LÅT MAMMA LYSSNA PÅ DEN DÄR LÅTEN!!!!!"

 

Den här veckan nådde vi ändå toppen. Hemma, med ström ikopplat dog

den när jag skulle spara en bild genom instagram..............ville bara sjunka genom jordens yta.

 

Och detta har jag alltså lärt in att anpassa mig efter ?!?!?

*Kommer aldrig kunna använda en fungrande telefon normalt igen*

 

Dock ska det väl poängteras att det inte är tiden som har utvecklat dessa märkliga beteenden.

Jag är som bekant väldigt klumpig och undrar ibland om saker ligger oftare på golvet än i mina händer.

För att dra några exempel dök den i väldigt många snöhögar förra vintern och i höstas mös dess alla

beståndsdelar med de blöta höstlöven.

 

Vet inte vart jag egentligen vill komma, få lite medlidande kanske.

Och ett godkännande att jag faktiskt borde få ge igen?

Banka sönder skärmen med en hammare eller

typ lägga den under sängsbenet och kasta mig i sängen.

- Tågluffa i Europa

- Flytta hemifrån

- Bo i en annat land √

- Bo i en annan stad i Sverige √

- Utbilda mig inom kost&hälsa

- Förändra någons liv i hälsoväg

- Åka på festival √

- Hoppa fallskärm

- Ta körkort √

- Ta studenten √

- Träffa min andra halva

- Göra GMU

- Skaffa barn

- Säsonga √

- Tatuera mig

- Åka skidor i Alperna

- Dra en springnota √

- Lära mig flytande engelska

- Äga ett hus vid havet

- Springa maraton

- Resa runt i USA

- Äga en minigris

Mina fingrar har kliat ett par veckor,

äntligen blev det(förra veckan) 15 mars och jag har fått göra mitt första utkast till högskoleansökan!

 

Göteborg är mina drömmars stad samtidigt som nutrition och livmedelsvetenskap är som skapat för mig.

Men som jag tänker ofta, saker blir som de är menade att bli.

Dock går plugget för högskoleprovet ytterst segt och jag börjar undra om det är mitt lille undermedvetna som inte vill att jag ska sätta mig i skolbänken ännu.

Det blir tors-mån både påskhelgen och helgen efter.

Kändes först SURT med ledighet jag inte räknat med över påsk,

då jag redan hade bokat hemresa för högskoleprovet helgen efter.

Har mina första riktiga pass på Vapiano därimellan, just därför behöver jag åka tillbaka.

Men nu känns det himla mycket bättreeee,

istället för att stessa igenom allt på en helg kan jag nu passa på och njuta lite extra!

Träffa mina kosingar och göra allt jag ska. Typ ta slut på alla pengar.

Har börjat lite och klickat hem åtta nya paket som innehåller bla detta:

 

Det här med att jag gått med oförklarlig huvudvärk(eller kanske ska säga hodepine?)

i två veckor, har bara gett mig tanken "det var ju kul att jag fick fylla 20 iaf.....:-)"

Har till och med diskuterat med mamma kring hur mycket jag sitter i kassan på jobbet 

och hur lätt man då blir spänd i nacke och axlar. MEN ÄNDÅ INTE KOPPLAT?

Ska kanske rota fram mitt gamla häfte när jag är hemma?

så idag har jag med stor aptit ätit korvstroganoff för första gången detta år!

Söten och jag tog tillfället i akt att diskutera livet över en kaffe.

Innan jag begav mig till gymmet, förstås.

Idag har jag och knät tagit oss utanför slottets murar.

Det gick fantastiskt. Kan nästan gå normalt, efter två korta dygn.

Och har knappt haft ont sedan injektionen.

Vanligtvis har jag ont och problem att gå iallafall en vecka.

*ännu en guldstjärna till sjukvården*

 

Hur som helst. Var på möte idag, på mitt nya jobb.

Ååååhhåhåå, jag älskar det stället. 

Alla människor är så glada och miljön SÅ MYSIG.

Vapiano, en italiensk restaurang som finns i både Stockholm och Malmö.

Detta är den enda som finns i Norge än så länge, och iprincip alla anställda är svenskar.

Serverar pasta, pizza sallad. Man beställer och sen tillagas maten mitt framför ögonen på en.

Bara färska råvaror, de gör till och med pastan själva. *Kostfreaket jublar*

Jag har blivit anställd som värdinna, och ska stå för bla betalning, bordsplacering och självklart smilet.

DET SKA BLI SÅ KUL!

Det känns lite som att påbörja kapitel 1.2 av Norge.

 

....fast jag har allt prestationsångest.

Snacka bra om service har jag nu fått bekräftat att jag kan, nu gäller det bara att leva upp till det också!

 

 

Gick till läkarcentret imorse och fick snabbt tid hos en ledspecialist senare under dagen.

Väl där tog det inte lång tid tills nålen var på sin plats och rören vad fyllda av vätska.

Ett tag tyckte jag att det nästan gick för enkelt, då de behandlade mig utan någon vidare efterforskning.

I Sverige ligger "mitt fall" vilande just nu, jag hör av mig när jag behöver tömma osv, och de tycker vi kan se vad framtiden visar. Den här läkaren tyckte dock att vi ska efterforska mer. Först blev jag lite irriterad över att hon la sig i bestämmelser jag har med kliniken hemma i Sverige, men så insåg jag väl att jag inte har något att förlora. Jag går ständigt runt med en liten mängd vätska i knäna, och det sliter ut lederna.

Vi får se vad detta leder till, men just nu känns det skönt med folk som engagerar sig.

 

Bondar med sängen iallfall torsdag ut, då jag inte får stödja på benet.

Så, nu sitter jag här med mitt sjuintyg(betalt!) och tänkte bara göra det bästa utav saken.

Bygga koja i sängen, titta på tomvis av serier, plugga högskoleprov och dricka litervis milkshake.

Har påbörjat en ny liten grej jag haft i tanken länge.....

......ska fortsätta utveckla och känna efter ett tag tänkte jag.

 

Ett par dagar nu har jag känt mig så....konstig?

Varit dödstrött när klockan ringt, haft huvudvärk.

Varken glad eller ledsen, pigg eller trött...bara så likgiltig? Känslokall.

Har massor att se fram emot men jag uppskattar dem inte som jag gjort innan.

Kan inte finna en bra förklaring till varför jag mår såhääär.

Hatar verkligen att inte veta varför jag mår konstigt.

 

Hur som, nu ska jag sova.

Imorgon ska jag äntligen få träffa en doktor som ska få titta på knät.

Rätt psykiskt påfestande att träffa nya doktorer dock, alltid samma sak.

"men du stumpan, nu kör vi en kur inflammationshämmande så blir du bra på nolltid"

......och jag blir helt uppspelt och tåris för att ingen lyssnar på att det inte hjälpt de senaste fem åren.

 

Just när beslutsångesten lagt sig, "men du, det kommer ju en fyra när som"

 

 

.....................................................

Har hållt vilodag, och efter 7-15 tagit en kort pw.

Träningsvärken efter gårdagens tunga gympass har inte kommit än,

då jag iprincip bara var hem och mellanlandade i sängen inatt. 

Då jag drog drog pb i rumppress väntar jag med spänning på att inte kunna gå imorgon,

annars behöver jag på riktigt ändra träningsupplägg.

 

Vilofredag har inneburit sockerfredag, så det har varit snabba cash 2 och glassskålen ikväll.

 

Rivstartade tidigare med att endast ha en sockerdag i veckan, och funderar på att hålla fast vi det.

Känner att det inte kommer med något negativt då jag inte sätter några förbud, har något att längta till varje vecka, det triggar förbränningen och viktigast av allt så blir jag en så jävla mycket piggare och gladare person.

 

ALLAAAA BODE PROVA DETTA! 

...iaf alla gnälliga kunder på jobbet.

Godnatt :-)

mvh tanten och endorfinfreaket

En svaghet jag har är att jag är så ointresserad av nyheter. 

De enda nyheter jag hör talas om är de som det skrivs om i bloggar/folk i min omgivning pratar om.

Läste en facebookuppdatering om hästkött för några veckor sedan, brydde mig inte mycket och tänkte att det rörde Sverige.

Men när sedan en norsk dam kom in på jobbet och ville returnera en lasagne pga innehåll av hästkött, 

Dags att ta tummen ur!

Det här med att varannat inlägg är i "hatar mitt liv"-klang nuförtiden får man nog bara ta med en nypa salt. 

 

Jag tror det ligger lite i att jag oftast bara hinner äta var 5-6 timme och att jag ena dagen går upp 5,

för att andra dagen jobba till 23. Ena stunden är jag töntigt glad och andra bara hatar jag allting.

Har nu kommit igång med träning tre ggr/vecka och ordentlig mat för att orka med,

men nästa steg är att jag måste försöka få in mer fasta sovrutiner och att äta regelbundet.

 

Fast å andra sidan måste man väl också inse att man alltid kommer att ha dåliga dagar,

tur bara att jag tar till med att trycka en Marabou och inte hoppar från en bro.

 

1. Det här med att mina telefoner ballar ur pallar jag inte med. Ena dör HELA tiden, andra vid samtal och tredje ibland bara. Sista är dock en uppfällbar samsung från -43 eller liknande, så man har ju inte mycket nytta av den :)))) Kan nog inte med ord beskriva hur mycket jag längtar fem veckor framåt då jag åker hem och hämtar en ny svart Samsung galaxy s3 4G. 

 

2. Mitt knä. Det har vätske-krånglat nu ett par veckor. Tack för bra läge osv. Har hållt igång och tränat det nu flera gånger per vecka och då har den värsta svullnaden lagt sig, men nu när jag hoppade ett jäkla styrkepass blev det ballong på två dagar. Har knappt kunnat gå idag. Blir så jävla suuuuur och inser att det inte kommer bli bättre utan de vanliga botemedlen. Men jag har inte tid ELLER LUST att ta spruta, gå på kryckor och sen rehaba. Det tar sån helevtes tid........

 

Att jag med huvudvärk och surt humör kan vända allt bara genom att ta mig till gymmet.

Väl uppe på löpbandet känns livet alltid så bra igen.

 

På tal om löpband....såg en klumpig jävel som tappade sin nyckel när hen sprang.

Senare när hen skulle leta efter nyckeln då löpturen var klar, fanns där ingen nyckel.

De som jobbade på gymmet fick SKRUVA UPP löpbandet för att hitta den.