Sitter här, fast borde nog igentligen plugga.
Är både för trött och tänker för mycket på annat än historian.
Har lite smått ångestkänsla skulle man nog kunna säga, och huvet fullt av tankar.
Så tänkte därför skriva av mig lite nu.

Jag vet inte hur ni tänker på framtiden?
Jag har alltid sett väldigt ljust på min framtid, ett lugnt liv där allt är som jag vill att det ska vara. bra jobb, man, barn, villa, you name it.

Men vadå ett lugnt liv? Vad fan har jag fått det ifrån? Skjussa barnen fram och tillbaka hit och dit, laga mat, jobba, tvätta osv..
Så som dagens samhälle idag ser ut, stress stress stress. Har man en gång kommit in i den där stressen, då är det svårt att komma ur den.
I början när jag upptäckte den här stessen så mådde jag inte så bra, var tvungen att hoppa över att göra saker jag tyckte om att göra, och prioritera det som jag var tvungen att göra. Allt var bara en enda stor jäkt innan jag började vänja mig.

För vad ställer inte samhället för krav på speciellt ungdommar idag? Vi ska ha bra betyg och lyckas i skolan för att få en säker framtid, samtidigt som man ska ha tid att umgås med alla sina vänner och familjen, och möjligen en pojk/flickvän om man har en sån. Datorn ska man hinna spendera timmar vid varje dag, baraför att hålla kontakten med kompisar som man inte hinner träffa in real life. Man ska se bra ut också samtidigt, så man måste köpa kläder, smink osv. för enorma summor i månaden. För att hänga med i svängarna ska man också springa på fester varje helg. Snart upptäcker man att pengarna inte räcker till allt man vill göra, och då ska man få tag på ett jobb. Antingen får man inte tag på ett, och måste dra in på allt det roliga, eller så får man ett som man måste klämma in i schemat. Och det resulterar en ännu mer stressig vardag.
Och vad är det igentligen som tar stryk? Jo, det är hälsan, den man också mitt i allt försöker sköta. Sova tillräckligt är det inte ofta man hinner, och av all stress mår man inte heller särskilt bra? Slänga i sig snabbmat mitt i jäkten går såklart utmärkt.
Om man sen ska hinna röra på sig om man vill bygga upp kroppen ska man klämma in det också, och smart är ju då att sticka till gymmet och få all motion avklarad där.
För att få ihop allt på ett bra sätt gäller det att planera. Fast ska jag vara ärlig så är jag inte så förtjust i saken, vet själv hur irriterad jag blir på folk som säger "nej men det har vi inte planerat in idag", och jag vet verkligen hur fri och lycklig man känner sig om man kan göra exakt som man vill, när man vill. Men ska man lyckas hinna med allting i den här världen får man helt enkelt planera, och prioritera.
Dagen har bara 24 timmar, tyvärr.

Något som kan vara jobbigt också kan jag känna, det är när man inte vet vad man vill jobba med när man blir vuxen. Speciellt nu när man går på gymnasiet och läser så brett att man kan bli iprincip vad som helst. Då måste man ju verkligen ligga i, tänk om man sista terminen i trean kommer på vad man vill bli och inser att man behöver mvg i alla ämnen för att komma in på högskolan? Då mår man nog inte så bra om man inte ligger på den nivån. Men samtidigt kan man inte göra mer än vad man kan och orkar, det ska man aldrig glömma bort.



mina fina ljuslyktor jag fick på födelsedagen :)
att tända ljus får iallafall mig att slappna av.

Kram