Never say never

Har slisat och lagat i ordning vad det känns som en hel kyckling ikväll, men som i slutändan bara räckte till två portioner mat. Kul det är ibland.

Sista jobbveckan inleds imorgon, har ingen fucking jävla ork pallar ej meraaaa. Men sju dagar till ska jag förhoppningsvis klara, jag har ju grejjjjeligrejat 17 jävla dagar nu. PENGAR PENGAR PENGAR, RESA RESA RESA.
Jag känner knappt igen migsjälv just nu, så fort jag är hemma sover jag eller vilar jag. Och är det så att jag gör någonting annat är jag sur som fan. Det tär på mig.

Nu ska jag göra någonting knäppt. Jag ogillar Justin Bieber starkt, och kan knappt gå in i min systers rum där det sitter posters på honom överallt. Ändå ska jag nu se hans film. Känner att jag måste ge pöjken en chans, filmen kanske förklarar varför det har blivit som det har blivit.


Vi hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0