Om allt vore lika fint som drömmarna

Sitter på mitt golv. Orkar inte resa mig upp. Har inte ätit sen klockan 15, är inte hungrig. Orkar vara glad när jag är bland folk, men när jag sitter ensam blir jag bara ledsen och deprimerad. Vaaaaarför stämmer inte verkligheten samman med hur jag känner om saker? Går och gräver ner mig, hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0